We don't want you to leave
Det börjar kännas nu att jag snart ska åka hem igen. Personalen på hotellet jag bor på har börjat fråga hur länge jag vart här och hur länge jag ska vara här. De tror att jag ska svara att jag kommer stanna över hela sommaren men när jag säger att det är 2,5 vecka kvar idag, tappar de hakan och ögonen åker ur ögongloberna på dem och de frågar ledsamt whyyyy?! Förklarar då att jag inte är anställd som de andra och därför är här under begränsad tid och när den tiden är slut är det dags för mig att åka hem igen. Genast svarar de med att de ska prata med Camilla (min chef) om att jag måste få stanna åtminstone hela sommaren!
Hur kan man inte bli överlycklig över att höra detta! Det är verkligen med blandade känslor som jag kommer att lämna Tunisien. En del av mig vill stanna kvar medan en annan vill hem. Det som lockar hemma är människorna i min närhet och inget annat. Hade situationen varit annorlunda hade jag definitivt stannat. Pratade med min chef för någon vecka sedan och hon sa då att vill jag stanna så finns möjligheten.
Vem kunde tro att denna resa skulle bli så lyckad! Från att ha haft världens panik veckan jag åkte hit ner och när första veckan här var en katastrof har verkligen allting utvecklats till det bättre. Det hade jag aldrig kunnat förutspå. Mitt mål var först att jag står ut med detta i 5 veckor sen åker jag hem, nu har jag varit här i 8,5 vecka o vill inte alls åka hem! Eller jo, jag vill hem men ändå inte. Ja missförstå mig rätt! Har mycket att se framemot hemma i Sverige oxå men efter sommaren, vad händer då?
Har endast festat 2 gånger här i Tunisien. Det räcker gott o väl för det är inte kul, med kollegorna är det roligt, såklart. Men det finns inga dansgolv utan istället är krogarna fyllda med en massa äckliga kåta tunisier, huvva! Det klarar jag mig utan, Hiv/Aids är inget jag strävar efter iaf. Jag står mycket hellre o hänger i receptionen med personalen på Kaiser, hotellet jag bor på, o pratar om allt mellan himmel o jord, eller lär mig arabiska.
Det är verkligen med blandade känslor jag kommer lämna detta landet!
Jag blir glad när jag kommer in i mitt rum och ser att städerskorna format detta simpla hjärta av lakanet efter en jobbig arbetsdag, plus en ros från underbara receptionspersonalen.
Jag har det bättre än bra som ni märker!
Life is great!!
Hur kan man inte bli överlycklig över att höra detta! Det är verkligen med blandade känslor som jag kommer att lämna Tunisien. En del av mig vill stanna kvar medan en annan vill hem. Det som lockar hemma är människorna i min närhet och inget annat. Hade situationen varit annorlunda hade jag definitivt stannat. Pratade med min chef för någon vecka sedan och hon sa då att vill jag stanna så finns möjligheten.
Vem kunde tro att denna resa skulle bli så lyckad! Från att ha haft världens panik veckan jag åkte hit ner och när första veckan här var en katastrof har verkligen allting utvecklats till det bättre. Det hade jag aldrig kunnat förutspå. Mitt mål var först att jag står ut med detta i 5 veckor sen åker jag hem, nu har jag varit här i 8,5 vecka o vill inte alls åka hem! Eller jo, jag vill hem men ändå inte. Ja missförstå mig rätt! Har mycket att se framemot hemma i Sverige oxå men efter sommaren, vad händer då?
Har endast festat 2 gånger här i Tunisien. Det räcker gott o väl för det är inte kul, med kollegorna är det roligt, såklart. Men det finns inga dansgolv utan istället är krogarna fyllda med en massa äckliga kåta tunisier, huvva! Det klarar jag mig utan, Hiv/Aids är inget jag strävar efter iaf. Jag står mycket hellre o hänger i receptionen med personalen på Kaiser, hotellet jag bor på, o pratar om allt mellan himmel o jord, eller lär mig arabiska.
Det är verkligen med blandade känslor jag kommer lämna detta landet!
Jag blir glad när jag kommer in i mitt rum och ser att städerskorna format detta simpla hjärta av lakanet efter en jobbig arbetsdag, plus en ros från underbara receptionspersonalen.
Jag har det bättre än bra som ni märker!
Life is great!!
Kommentarer
Trackback
