Delad glädje är dubbel glädje
Hade skrivit ett långt inlägg på hur det är att leva här och hur jag förändrats som person samt hur de jag känner här upplever mig som person men råkade snubbla med fingrarna så att allt försvann.... tänker inte skriva om allt utan istället får ni läsa vad poängen är med detta inlägg meddetsamma.
Jag tycker att det är tråkigt att inte få dela denna upplevelse med någon! Trots att jag uppskattar otroligt mycket att jag fått möjligheten att resa på egen hand, uppleva allt mellan himmel och jord och få ett helt nytt perspektiv på livet. Men att ingen där hemma märker eller får se vilken förvandling jag går igenom som person känns tråkigt. Från att ha varit livrädd från att gå ut själv på grund av alla påstridiga tunisier kan jag idag utan problem gå till affären och ignorera och stänga ute alla irriterande ljud tunisierna har för sig!! Går det inte att ignorera är det ett bestämt NOO!! I dont want to talk to you!! som gäller. Visst, säga hej, hur mår du, är okej men när de ska ha ens telefonnummer och frågar massa andra onödiga frågar då ryter jag ifrån.
Hotellpersonalen på mitt hotell säger att de ser mig som en helt annan person idag jämfört med när jag flyttade in här. Varje morgon tar vi i hand, pussar varann på kinderna (så man gör i arabvärlden :) säger Vajir (God morgon) Lebes (Hur mår du) Hamdulleh (Tack gode Gud bra). Sen småpratar vi om allt mellan himmel o jord.
All personal på andra hotell jag träffar och personal på våra utflykter tar jag alltid initiativ att ta i hand säger Aslema (Hej) lebes (hur mår du) och småpratar så mycket man hinner eller pratar om utflyktsupplägg. Det är sån härlig känsla att känna att man är uppskattad som person!! Tunisierna värderar verkligen att man säger hej och tar i hand, det är ett sätt att visa respekt. Men ska väl poängtera att det blir mycket handdesinfektion dessa dagar ;p
Det jag då vill ha sagt är att det är förbannat synd att ingen där hemma får se mig som denna person!! När jag kommer hem till mellanmjölkslandet Sverige igen kommer detta beteende inte att existera längre. Från min sida kommer det att finnas till en början, hoppas jag! Men eftersom att inget gensvar kommer ges lär denna person försvinna en del. Det är synd, förbannat synd, men hur ska man kunna vara denna person då man knappt kan säga godmorgon till en främmande svensk utan att få konstiga blickar på sig istället för ett normalt gensvar??!
Jag blir fan förbannad för hur svenskar är! Visst alla är inte så men alltför många är såna...
Att alltid säga hej till människor och fråga hur de mår och ta i hand borde vara vardagsmat för vem som helst. Allting känns så mycket bättre och avslappnat. Varför vara rädd för att personer man möter på gatan säger Hej, hur är det? istället för att faktiskt säga det. Det tar 5 sekunder av ens liv, det är det väl ändå värt?!
Det skulle vara häftigt om det kunde komma ner en grupp med familjemedlemmar och vänner så jag får visa hur det är och hur fantastiskt det faktiskt är här!! För delad gläjde är ju dubbel glädje!
Vet att det inte är möjligt men vill bara få det sagt... För när jag kommer hem och visar alla hundratals bilder så är det bara bilder för er, inget ni kan relatera till eller förstå. Allt mitt pladder om varje bild då jag försöker med ord få er att förstå hur jag haft det och vad jag har sett, det kommer bara att vara just ord för er. Efter 20 bilder är ni halvt sovande medan mitt pladder fortfarande är igång till max.
Det jag skriver i bloggen är oxå bara ord, det som är intressant att veta är om jag mår bra eller inte och hur mycket pengar jag shoppat upp.
Lanzarotemappen med bilder på min dator har jag kollat igenom sjuttioelva gånger. Hur många av mina nära och kära orkade kolla igenom alla dessa bilder, 1!! (EN) person! Därför ser jag ingen anledning att egentligen ta en massa bilder för att de där hemma ska se dem då inget intresse egentligen finns.
Ja jag ska sluta vara bitter. Men en sak är iaf säker o det är att ni som tror att jag kommer att nöja mig med en timanställning på Scandic eller liknande till hösten tror heeelt fel. Det är det sista jag kommer göra. Jag kommer att göra det jag vill, resa dit jag vill, se det jag vill!! Man lever bara en gång och då ska jag faan leva oxå! Tack för att ni lyssna.
En elefant på en djurpark o jag i guidekläderna.
Beslema (Hej då)
Du är duktig elin :) Vi tror på dig och självklart ska du inte nöja dig med scandic efter detta!! kram kram
världens bästa Elin.. starkt jobbat tjejen att lära dig leva i ett så ovant land som tunisien.. verkligen.. och ja man förändras av att få uppleva starka händelser och får grymma erfarenheter.. klart du inte ska stanna upp nu.. och fastna på scandic.. ut i vida världen med dig... och kom sen hem när du är redo (och titta gärna förbi Sverige mellan varven för släkt och vänner) go for it girl!
man ångrar bara det man inte gjorde! kram kram
Underbaring!! Du har satt till ord vad jag själv känner. Du vet att du har en likasinnad i mig, ibland blir jag så hysteriskt frustrerad över det faktum över att absolut INGEN kan veta exakt hur vi har det, just idag, hur vi känner och hur vi är som personer. Jag spenderar också mina dagar med att prata med människor från världens alla hörn, paniken som infinner sig när jag försöker hålla föredrag inför klassen är som bortblåst och jag kan stå och förklara husreglerna för en grupp på 30 karlar i 25års åldern. Vem kan se oss göra detta? Du är så jävla bäst, och du vet att det finns någon som känner likadant som dig! Vi kan göra vad vi vill, det är bara att kasta sig utför klipporna :) Saknar dig!!! <3
Aslema!
<3 hjärtat om du bara visste så glad jag är för det du skriver! Visste att hon fanns där under ngnstans, behövde bara lockas på lite ;) Förstår din frustration om än jag aldrig kan veta exakt hur du känner eller allt du vart med om, men jag förstår irritationen och ledsamheten över att inte dela upplevelsen med någon från livet här hemma. Men tro mig att denna gång blir det minst iaf 1 till person som vill se alla dina kort sjuttielvatusen gånger och höra berättelserna femtontusen gånger oavsett klockslag! Så stolt, så rörd och så glad för din skull Kramfors! Du har varit en sån inspiration sedan första gången du stod där i klassrummet och talade om din vapensköld. Vilken resa dessa åren har varit, så mkt vi vart med om å nu börjar nästa resa och vart den tar dig kan bara du bestämma! The sky is the limit, och inte ens det nu för tiden så känn efter vad hjärtat vill och gör det!! Du e en fantastisk, stark, vacker, smart, rolig, klok, sprudlande och helt underbar kvinna som kan fixa vad som helst! Glöm aldrig de å till sist som Bengan brukar säga "Stå på dig annars gör någon annan det"! massa kärlek Anna
